Bad på lördag, fotboll på söndag

Lördagen, en varm och vacker dag, utom i vattnet.

Söndagen, en dag då det var skyfall på många håll i Skåne. Men inte i Osby.
 Fast en del mål duggade in. Osby-Åhus 0-6.

Jack gjorde fyra mål. Det var ju roligt för honom, Jack Bergholtz som han heter.

Båda Jack har nummer 26, märkligt nog. Vår Jack gjorde en finfin match, och något av de tre skott på mål han avlossade i början av andra halvlek förtjänade verkligen att gå in, men det ville sig inte.

Il Professore, andra kapitlet

 Att Jack är fotbollsintresserad har kanske framgått. Och ibland också att han har anmärkningsvärt stora teoretiska kunskaper om spelet, både när det gäller spelare och klubbar och hur bollen bör spelas på planen, den plan där han själv så ofta (fast inte lika ofta som han skulle vilja) befinner sig.

 Men ibland, ganska ofta, överraskar han. Till och med sina föräldrar.

 Som när hans mamma fick en lektion på morgonen 31 augusti då Jack oväntat sa:
 - Jag har tänkt mycket på Juventus.

- För idag är det ju Deadline Day (sista dagen för övergångar mellan europeiska klubbar alltså).
- Och Juventus behöver verkligen nya mittfältare.
- Nu när dom har sålt Pogba har dom ju massor av pengar.

 Sedan fick Jacks mamma en minutiös genomgång av Juventus laguppställning, namn för namn, och ett resonemang kring lagets brist på bra mittfältare.
 Varefter han tillade att Juventus ju gillar att spela med trebackslinje och därför kunde flytta upp en av backarna (namngiven), vilket komplicerade situationen.

 - Men om Juventus ringer och vill att du ska spela mittfältare för dem, så säger jag att du måste gå ut skolan först, sa mamman käckt (eller möjligen förvirrat).
 - Om dom ringer, genmälde Jack utan att darra på rösten, kan du fråga om dom behöver några goda råd.

 En annan oväntad episod utspelade sig när hans mamma, och (skulle det visa sig) även Jack, lyssnade på radion där det pågick en intervju med en journalist som befinner sig i Rumänien och försöker lära mer om livet för de personer som vi brukar kalla tiggare eller eu-migranter.
 (Glenn, som han heter, kanske komiskt i sammanhanget fotboll, talar rumänska.)

 - Har du talat med folk i Rumänien, frågade programledaren i radion, varvid Jack oväntat utbrister;
- Undrar om han talat med Hagi!
 (Hagi var, som många kanske minns, spelmotor i det rumänska lag som förlorade mot Sverige i fotbolls-VM 1994.)
 (Jack minns inte det, men han har läst sin historia. Och, ja, han vet hur Hagis namn uttalas.)

- Har du frågat vad dom tycker om Sverige, fortsatte programledaren fråga Glenn där nere i Rumänien.
 Varvid Jack ännu en gång bryter in.
 - Fråga Hagi vad han tycker om Sverige!

 Och, ja, det kan man ju undra över. Har han förlåtit Tomas Ravelli?
 (Fotnot: Hagi är idag 51 år och har varit tränare för turkiska lag, bl a Galatasaray.)(Jag vet inte om Jack känner till det, men varför inte?)

Så om ni undrar varför Jack sover med detta sällskap, så anar ni kanske svaret nu.

PS: >Och när pappa kom hem, och glatt kunde berätta att stackars Joe Hart minsann inte får spela för Manchester City längre utan hamnat i Torino ("inget bra lag" konstaterade Jack), så kompletterade sonen med upplysningen:
 - Ja, Guardiola vill ju hellre ha Ter Stegen i mål!
Och, något senare, efter viss forskning i fallet:
- Men, du pappa, det är bara på lån (som Hart spelar i Torino).

Gammal familjetradition

Sista dagen på sommarlovet bör inte bara rinna ut i sanden. Något bör man hitta på för att markera att en tid övergår i en annan.
 Tyckte Jacks och Jonatans föräldrar.
 Och deras mamma kom på att det kunde vara en bra idé att fira dagen med en familjematch minigolf. något som föräldrarna tänkte sig redan i juni men som märkligt nog aldrig blivit av.

Snopet nog visade sig säsongen vara över. Båda banorna i semesterparadiset Åhus ansåg att säsongen tar slut 15 augusti.
 En mil söder ut, i Yngsjö, pågår den däremot hela augusti, visade det sig.
 Så dit åkte dom, Jack, Jonatan och deras föräldrar. Två som aldrig spelat minigolf i hela sitt liv och två som inte gjort det på väldigt länge.

Jonatan hade ärligt talat inte varken armar eller ben nog för den här sporten. Men han kämpade på, ett tag, typ nio hål. Sedan gick han och stoppade ner sin boll i hål 18, det där man inte får ut den igen, ni vet.
 Något som, enligt Jonatan, är "fruktansvärt skrämmande".
 Jack höll modet uppe till hål 13, men där sprack hans tålamod. Inte på grund av svårigheten att få bollen i hål utan på grund av alla "goda råd" från föräldrarna. Om man ska tro Jack.

Men, efter en del förvecklingar kom han tillbaka igen, och spelade alla hål till slut. Hans resultat på bana 13 blev 31 (han vägrade avbryta vid 10), vilket skänkte honom någon sorts bister tillfredsställelse.
 Sedan åkte alla hem. En ny familjetradition hade sett dagens ljus.

PS: Vem som vann? Det gjorde mamma. Hon tillhör en framstående golffamilj.
PS 2: Det regnade. Då och då.

En stor (och arbetsam) dag för alla

På morgonen beslöt Jonatan att han inte ville börja skolan. Inte just nu, som han sa.
 ("Det är så mycket jag inte kan", hade han oroligt anförtrott sin pappa kvällen före.)
 Till sist gick han dock med på att låta sig mottas av förskoleläraren Lotta och börja i F-klass B på Rönnowskolan.

 Storebror Jack, som skulle börja trean, var inte lika nödbedd. Otåligt tjatade han på resten av familjen att skynda sig.
 Kanske var det därför som alla var på plats på skolan redan tio i åtta.

Sammanlagt var det ungefär 25 barn, hälften flickor, som allvarligt väntade på sin första skoldag. Jonatan var inte den ende som var nervös.

Sedan blev klockan 13 och första skoldagen var över. Två ganska trötta pojkar - det var ett tag sedan dom gick upp 6.30 senast - tyckte det var skönt att sjunka ner med varsin tidning.
 (Som mamma hade köpt som belöning och tröst för den ansträngning på flera plan som denna första skoldag innebar.)
 (Och inte bara för pojkarna, förresten.)

En liten storläsare

I morgon börjar Jonatan skolan. Han blir en elev i en av F-klasserna på Rönnowskolan.
 Det är mycket han behöver lära sig. Men en sak kan han redan.
 Läsa.
 Och det gör han överallt. Hela tiden.

Helst vill ha ha det bekvämt under läsningen.

För säkerhets skull tar hans föräldrar med sig en tidning (eller två) vart dom än åker. Så Jonatan inte ska behöva få tråkigt.

 Visst är det en del saker som Jonatan ännu inte lärt sig, som hans jämnåriga kan sedan länge. Cykla till exempel.

 Men läsa, det behöver lärarna på Rönnow inte lära honom.
 Det har han lärt sig själv.

Föräldrarna har bara storögt tittat på.

Världens bästa konstrunda

Gröna Lund och Liseberg i all ära. Jacks och Jonatans favorit bland nöjesparker är Wanås!
 Wanås, skulpturparken utanför Knislinge, bjuder på massor av fantasieggande konstföremål, många av dem extremt barnvänliga.
 Här studerar Jonatan en invasion av konstiga myror inne i entrebyggnaden.

 Yoko Onos önsketräd är lika spännande för vuxna och barn. Jack, Jonatan och deras mamma satte upp var sin lapp.

Den konstiga spegelväggen nere vid sjön bjuder också på växlande och ofta mycket oväntade syner.
 Som t ex när Jacks och mammans ansikten tycks smälta samman.

Inne i en rododendronbuske hittade Jack ett klätterträd.

Och dom här gungorna var också ganska konstifika.

En jättelik sten att springa runt på.

Den här färgglada legoliknande konstruktionen har pojkarna klättrat runt på många gånger, vid tidigare besök.
 Men varför inte idag också?

Dom mystiska myrorna som vi stötte på i inledningen har också invaderat hela baksidan av själva slottet.

Och så var Jack och Jonatan äntligen framme vid labyrinten.

Den hade Jonatan längtat efter under hela den långa promenaden genom slottsparken.
 Och han var nöjd med den, när han äntligen kom fram.

Och sällan har Jonatans ben varit lika glada, pigga, snabba och uthålliga i sommar, som när han fick springa runt i Wanås skulpturpark. Ständigt nya upplevelser för hans nyfikna själ.

Sommarens olika äventyr

Sommarlovet närmar sig sitt slut, otroligt nog. Det börjar bli dags att sammanfatta.
 Ett av sommarens äventyr var att åka till Malmö och träffa Leonard, som delar Jonatans (och viss mån även Jacks) stora intresse: Minecraft.

 Lillebror Loe och mamma Marina föredrog att gosa i soffan.

I Malmö besökte gänget också Science Fiction-bokhandeln, en guldgruva för alla med fantasi (t ex pojkarnas pappa).

Och den här fantasieggande lekplatsen utanför Malmö Konsthall.

 Där finns också världens mysigaste klätterträd.

Före hemresan hann familjen också med ett besök på Mobilia, där Jonatan inte köpte allt det här.

Ett äventyr för Jonatan under sommaren var också att testa sin nya cykel. Något han inte gjorde frivilligt.
 Men när han kom igång var det ändå rätt kul.

Storebror gjorde honom gärna sällskap ute på gatan.

En utflykt till Örnahusen på Skånes sydkust blev det också. Värden Peter ordnade både skattjakt och ÖS (ÖrnahusSpelen).
 Men utflykten till stranden blev mindre lyckad. Man kunde bli våt utan att bada, visade det sig.

Men Jonatan gillade att mata hönorna.

Sedan fick sällskapet fly inomhus. Verandan var perfekt för väderleken.

Familjen fick också besök av Ann och Gert-Olle, som bor i Malmö, men som i mitten av 70-talet delade lägenhet (i Eksjö) med pojkarnas pappa.
 Här är de på den fantastiska stranden i Äspet.

Jonatan var också med och upptäckte hur roligt det är att springa nerför sanddynerna.