Operation Jordgubbstårta

Egentligen är det pappan som bakar i familjen. Men när det gäller
1) jordgubbstårta
2) bärpaj
så är det mamma. Mamma och Jack.
Och i år mamma, Jack och Jonatan.

Om man vill, kan man köpa tårtbottnar. Men det tyckte inte Jack och Jonatan. Ska man baka, så ska man.

Jonatan, årets rookie, var mycket energisk och hjälpsam. Obs: in a good way.
 Han är ju ändå 5½ år.

Så var mästerverket färdigt. Jordgubbstårtan var fantastiskt god!
 Tyckte Jack, Jenny och Odd.

 Jonatan tycker egentligen inte om några söta bakverk alls. (Sedan han gjorde slut med kanelpågarna.)

 Men jordgubbar! Dem tycker han om. Inte en gubbe överlevde tillställningen.

Äspos

 På själva midsommarafton lyftes Åhus upp ur Skåne och förflyttades som genom ett trollslag till Medelhavet.
 Den grekiska ön Äspos!
 Som en grekisk ö i juni, får man väl tillägga. Mycket varmt i luften, men inte kvalmigt, och vattnet badbart men inte mycket mer.
 Men ändå: badbart.

 På stranden kunde man ägna sig åt bollspel, och medan lillebror plaskade, sparkade Jack samt spelade strandtennis.

 Efter bad och boll, var det skönt att sjunka ned med en tidning.
 Bröderna JJ tackar aldrig nej till lite läsning.

I två dagar varade det. Sedan var Åhus helt plötsligt tillbaka där det egentligen hör hemma, i ett ganska varmt och ganska soligt Skåne. Där vattnet i Hanöbukten ej är badbart.

 Men det är fint, det också.

Räddade ur simskoleträsket

Det är något med simskolor... När dom börjar, tar sommarvädret nästan alltid slut. Man står där i snålblåsten och duggregnet och fryser så att tänderna skallrar. Eller så är man nere i en djup och blöt bassäng med en massa andra barn, som verkar födda med gälar, samt en olidligt hurtig men i övrigt obegriplig simlärare.
 Så kan det vara. Någon som läser detta har kanske upplevt något liknande.
 Jacks och Jonatans pappa är en veteran på simskolor. Han har inte bara stått och frusit när Lotta, Lina och Linnea - hans vattenälskande döttrar - levt loppan i bassängen. Han har också själv gått i fler simskolor än han vågar tänka på. Hans egen mamma satte honom i alla dem, men han själv stannade sedan nästan alltid på land i stället för att hoppa i och lära sig simma.
 Jack är lite samma sort. Han är obekväm med, och lite rädd för, vatten. Han blev inte alls glad när hans mamma anmälde honom till en simskola i Åhus. Men gick dit, gjorde han (efter en del diskussion i frågan) i alla fall, och deltog i en lektion. En, alltså.
 Den var inte särskilt bra. Och kallt var det. Jacks mamma kom fram till att hennes son nog skulle lära sig simma en annan gång, någon annanstans, med någon som hade någon sorts pedagogisk förmåga.
 Men skam den som ger sig. Familjen beslöt att låta Jonatan - som är mycket mer otvungen och orädd i det blöta elementet än Jack - utnyttja storebrors tomma plats i simskolan. På bilden ovan kan man se honom förbereda sig. Kallt var det. Och blött. Och djupt (för en som bara är dryga metern lång.)
 Utan glasögon såg han inte så mycket. Och det var ganska svårt att höra vad läraren sa, och ännu svårare att förstå vad det var hon ville.
 Efter 25 minuter räddades Jonatan snyftande ur vattnet av sin far.
 Han får också lära sig simma av någon annan, på något varmare och trivsammare ställe. Förmodligen kommer han att lära sig det själv vilken dag som helst (om det blir en varm sommar, och badbar)(vilket inte är självklart i Åhus).

Pojkarna vill helst ha sitt bad på det här sättet. +25 i vattnet och sol. Då har dom inget alls emot att blöta ner sig.

Holiday i Helsingfors

Jacks, Jonatans och Jennys första resa till Finland gick till Helsingfors.
 Där träffade dom Wolfie och hans föräldrar.

I besöket ingick naturligtvis en hel del promenader och sightseeing i den finska huvudstaden.

Jack och Jonatan som ren och same.

Och mitt i ett hav av färgglad plast.

Den som går in i Helsingfors museum för modern konst, Kisma, känner sig lätt som ett konstföremål själv.

Jonatan och dom andra trivdes i den här installationen.

Här kommer Wolfie in i textilkonstverket.

Jack gillade gitarren som fanns inuti konstverket, medan trumman tydligen blev för mycket för Jonatan.

Jack och Jonatan fick också besöka Wolfie i hans nya hem på Drumsö.

Jonatan hjälpte Wolfie leka med hans leksaker medan Wolfies pappa Christian övervakar det hela.

Wolfie gillar också böcker och annan läsning, så det är klart att han kröp upp för att göra Jack och Jonatan sällskap med deras tidningar.

Här bodde vi, på hotell Radisson Blu Seaside. Hejdå Helsingfors, vi kommer gärna snart tillbaka!

Den blomstertid

 Så var det dags att ta farväl av andra klass. Tänk vad året gått fort, sa alla när det var dags för Jacks skolavslutning.

 F d andraklassare med attityd under ett av numren som man bjöd föräldrar och syskon på.

 Uttåget till sommarhagen. Adjö Rönnow. vi ses i augusti.

 Jack och Gustav väntar på ceremonin i Åhus kyrka.

 Sången för dagen. Och så Idas sommarvisa och Den blomstertid nu kommer,

 Kön till glasskiosken, inte långt från kyrkan, blev med tiden lång. Men Jack och pappa stod längst fram!













Sommarlovets första glass. Den var god.

Och här är en till som slutade. Jonatans allra sista dag på dagiset Talldungen, där han gått sedan 2012.
Hans sista dag på vårterminen blev mindre pampig än Jacks.
 (Dagis hade sommarfest redan i tisdags.)

Den som vill se hur Jonatan såg ut när han började på dagis kan titta här:
http://jonatananka.blogspot.se/2012/08/lillebror-vid-ratten.html