Räkna med Jonatan

 Hur många konsonanter finns det i det svenska alfabetet? frågar Lasse Cronér i "Smartare än en femteklassare".
 Den tävlande, en man i 40-årsåldern visar sig svara fel, men då har Jonatan för länge sedan ropat:
 - 20!
 Vilket förstås är rätt, nu när alfabetet (inklusive w) anses ha 29 bokstäver.

 Hur kunde Jonatan det?
 Jo, tack vare "Sifferbok för de minsta" som hans pappa köpte åt honom på bokrean.
Denne pappa har nämligen trott sig veta att lillebror inte alls har samma siffersinne som Jack, som redan i 3- och 4-årsåldern instinktivt kände att t ex 43+18 minsann blir 61 och 92-23 blir 69. Typ.
 Riktigt så lätt har Jonatan inte haft för siffrorna (även om han tidigt lärde sig känna igen både dem och bokstäverna). Men kanske är ett skäl dålig träning.

För när pappa och han nu har lilla sifferboken som kvällslektyr, visar det sig att Jonatan både förstår och gillar sifferlek.
 För nöjes skull roar sig han och pappa med att jämföra antalet N i Jonatans fulla namn (7) med hur många det finns i storasyster Linneas (6) och mammas (5).
 De räknar sedan också ut att det arma barnet har 32 bokstäver i alla sina fem namn medan storebror bara (?) har 29.
 - Då har jag tre fler, utropar Jonatan omgående förtjust.
 Så det finns hopp. Pojken kanske ändå blir en matematiker med tiden. Räkna med Jonatan!

En himla massa himmel (och hav)

Han kom, såg och badade!
 Det tog inte många sekunder innan Jonatan var i vattnet.
 På stranden och i poolen. I poolen trivdes han som fisken i vattnet, allt för väl skulle det visa sig.

Bröderna hade det mysigt tillsammans under resan. Andra veckan fick Jack klara sig utan lillebror, som inte längre orkade så mycket.

Railay Beach West. Ett stenkast från Railay Beach East.

På västsidan av Railay är det inte bad som gäller utan lera och mangrovesnår.

Om man bor i Ao Nang så kan man inte klaga på solnedgångarna.
 Fast man får inte vända ryggen till. Den kan vara över på 60 sekunder.

Om man bor i Ao Nang så har man mycket himmel att beskåda. Och mycket hav.

Bad i havet. Bad i poolen. Jonatan trivdes som sagt.

När solen gått ned, var det dags för månen.

Snygga berg och longtailboats vart man ser.

Jack köpte nya kläder. Valet var inte slumpmässigt.

Som sagt: snygg utsikt. Även om man råkade missa solnedgången, var kvällshimlen magisk.

Utsikten från Seafood Street duger att beundras.

Sista kvällen i Ao Nang: på fiskrestaurangen, en av många på Seafood Street.

Framme på Phi Phi. Som synes var det en trött Jonatan som kom dit.

Utsikten var snygg där också. Fast solnedgången fick man inte se åt det hållet.

Andamanhavet, the Album

Those were happy days: 4 Island Tour till arkipelagen utanför Krabi. Fantastiskt vackra öar som simmar i ett turkost varmt hav.

Första stop: Railay Beach, kantad av överdådiga kalkstensklippor som många tar chansen att klättra i.
 Fast inte vi.

Jonatan trivs som fisken i vattnet. Ovana som vi alla är vid att bada i varma hav, har hans mamma och pappa inte riktigt förstått hur mycket han faktiskt trivs i sitt rätta element.
 Och hur orädd, ja oförfärad han är när huvudet hamnar under vattnet.
 Sina äldsta systrars lillebror alltså.

Båtresan gick vidare till Chicken Island, Poda Island och Tub Island.

 Jack med mammas solglasögon. Någon dag senare fick han egna.

Badpojken i 28-gradigt vatten. Mysigt!

Havet bjöd också på god mat. Sista kvällen åt vi på s k Seafood Street; Red snapper, prawns och Tiger prawns. Very good!

Cityakuten, Phi Phi Islands

 Man åker inte till Thailand för sjukvårdens skull. Det är inte att besöka ER, akuten, som är målet för solsemestern.
 Men ibland har man inget val.

När Jonatan blev magsjuk på onsdagen, så hoppades familjen att man skulle kunna kurera honom själv, om inte annat så med hjälp av lite thailändsk medicin (och svensk vätskeersättning).
 När familjen på söndagen tagit sig ut till PhiPhi-öarna, var dock Jonatans reserver uttömda.
 Måndagen sov han bara. Varken åt eller drack. Så då åkte vi in till "the hospital" i huvudorten TonSai.
 Longtailboat till ER, den lokala varianten av Cityakuten.

En mycket trevlig och engelskspråkig doktor gjorde snabbt analysen att Jonatan var uttorkad.
 Hastigt och lustigt lades han in med vätskedropp.

Överraskande nog flyttades hela familjen plötsligt utomhus. Orsaken var att lokalerna skulle giftsprutas för att bekämpa myggor. "Every week".

Utsikten var dock inte den sämsta.

At the Phi Phi hospital.
Doctor: you can put this mixture in soft drink.
Parent: unfortunately he doesn't like soft drinks.
Doctor: Coca-Cola?
Parent: I am afraid not.
Doctor: it may also be possible to mix it with milk.
Parent: he doesn't drink milk either.
Doctor: (Sigh). What does he drink?
Parent: only water. Now and then.
Doctor: Then I guess you must mix it with water.

Åter inne på det nysprutade sjukhuset. Äntligen orkade Jonatan lyfta sitt trötta huvud igen.

Nästa morgon ville Jonatan åter delta i frukosten, till föräldrarnas gigantiska lättnad.

Och följa med till stranden igen. Han hade dock badat färdigt för denna semester. Föredrog att sitta och läsa i skuggan.

(Med största sannolikhet hade han för övrigt badat sig magsjuk. Detta tack vare många glada timmar i den trevliga barnpoolen på Beach Terrace Hotel i Ao Nang.)

När kvällen kom var pojken mycket hungrig. När restaurangen på resorten intill serverade grillad kycklingklubba, var han mycket nöjd och mycket glupsk.

Jonatan - åter världserövrare.

Och så här såg han ut under första veckan - i hotellets fantastiskt trevliga barnpool.

Och så här strax före resan till ER.