Handbollshistoria

Jack är en handbollskille. Ganska mycket. Inte lika mycket som han är fotbollskille, men så här års - när fotbollsträningen ligger nere - satsar han i alla för fullt.
 Och idag blev historisk: Jack sköt sitt första tävlingsmål. Det kom mot Näsby i en match som Åhus lag vann med 14-7.

I denna sammandragning för pojkar födda 2007, som spelades i Vinslöv på söndagsförmiddagen, mötte Jacks Åhus-lag alltså Näsby (14-7), det andra laget från Åhus (17-13) och IFK Kristianstad (12-10).
 På bilden ovan ser man Jack i gul tröja längst till höger inför matchen mot Åhuskompisarna.
 Och Jack gör faktiskt framsteg. Inte för att han skjuter så hårt men det gick ju att göra mål ändå! Spelet har han gott sinne för, gör sig spelbar hela tiden och svarar för många bra passningar. Dessutom är han snabb både fram och tillbaka.

Den stora triumfen blev segern mot de stöddiga killarna från IFK (som ju är Sveriges bästa lag, i alla fall på seniorsidan).
 Ödmjukheten var det sämre med hos de brandgula som hade väntat sig en säker seger, men blev helt perplexa när de låg under med 8-3 i paus. IFK-spelarna knuffades och ruffade i andra halvlek på ett sätt som Åhus var helt ovana vid, och Jacks match tog slut när han fick en smäll över ansiktet som fick läppen att spricka.
 Båda ledare och föräldrar från Åhus blev riktigt upprörda innan det hela var över (och Åhus ändå lyckades hålla undan).

Det blev handboll både lördag och söndag för Jack, här är han i farten under lördagens träning i Sånnahallen.

En meter Jonatan ...och några millimeter

 Lång tid har gått sedan senaste rapporten om lillpojkens eventuella storlek.
 Det var i april; 95 centimeter och 13 kilo Jonatan fanns det då.
 Nu då? Växer han? Krymper? Rör sig inte ur fläcken?

 Jo, lite växer han ändå, ganska exakt på den speciella kurva som han så troget följt hela sitt liv, ett tydligt snäpp under svenska barns genomsnitt.
 Men nu har han i alla fall sprängt en vall, metervallen nämligen.
 100,5 centimeter hög är Jonatan numera. En meter. Och fem millimeter. Det är inte så mycket. Men i alla fall tresiffrigt.
 Och så väger han 14,7 kilo.

 Liten men naggande god.

Handboll på lördag, fotboll på söndag

 Lördag: handbollsträning i Sånnahallen, Åhus.
Söndag: fotbollscup i Kristianstads Arena (handbollens Mekka i Sverige, men för dagen upplåten för fotbollsspelare).

 Jack - och familjen - hade fullt upp under helgen.

 Alla dom här bilderna...

 ...är tagna undet ett och samma moment av handbollsträningen...

 ...nämligen att komma fri med målvakten och - helst - göra mål.
 Det är inte så ofta Jack kommer i sådana lägen när det verkligen är match.
 Och ännu mera sällan han gör mål.

 Men han gillar det ändå. Och blir, steg för steg, bättre.

 Här är han i full fart framåt med bollen studsande framför sig.

Och här är han - nästan tyngdlös - i aktion på fotbollsplanen dagen efter. (Som alltså egentligen är en handbollsplan:)
 Fotboll inomhus är något helt annat än utomhus, Bollen har bråttom.
 Jacks lag spelade 0-2, 1-1 och 4-0. Jack är en duktig spelare även inomhus, med strålande bollkontroll och god blick för spelet.
 Det är fotboll som är hans sport. Och i vår börjar hans lag spela sjumannafotboll!

Hela natten lång (och gärna lite till)

Jack sover som en stock hela natten. På vardagar brukar sömnen tyvärr avbrytas vid 6.30 då hans pappa bär ner honom till tv-soffan (och han sover vidare).
 Jonatans nätter är mera äventyrliga. Nästan varenda natt vaknar han, och blir antingen hämtad eller går själv till föräldrarnas säng.
 Där ägnar han - mest i sömnen - mycket tid till att försvåra allas tillvaro, mest sin mammas.
 (Det är en tradition som grundlades på Neo för mer än fem år sedan.)
 Så undra över allas förundran när han nu två nätter sovit i sin egen säng, från ca 20.30 till 06.30. Hur länge kommer det att fortsätta?
 Ingen vet. Men två gånger är ju en vana.

Havsutsikt

 En av de bästa sakerna med att bo i Åhus är att havet alltid är mycket nära.
 Det är ett mycket vackert hav. Kanske inte så varmt. Men vackert.
 Dit brukar Jack och Jonatan åka ibland. Därför att deras föräldrar tvingar dem.
 Som framgår av de här bilderna är mamma och pappa mera framgångsrika med att tvinga Jonatan.

 Det beror på att Jack nästan alltid är upptagen med fotboll. Eller handboll.

 Bilden ovanför och den till vänster togs en snökall januarisöndag. En söndag då det fanns mera tång än sand (i alla fall så långt ögat nådde)
i Äspet.
 Och en hel del dimma.

 För att förströ sig hade Jonatan med sin pilbåge. En äkta strandindian.

 Söndagen därpå var dimman bortblåst, snön smält och tången borttrollad (förmodligen under ett lager av sand).
 Solen tittade fram då och då och förvandlade utsikten ner mot Stenshuvud till något magiskt.

Då¨behagar det Jonatan att klättra på berg och bumlingar.
 Han har hur kul som helst.

 Fast när nästa söndag kommer, är det så glömt som om det inte fanns ett enda hav i Åhus.