En pojke till

 Jack och Jonatan fick en besökare: Det var Wolfie, snart 16 månader, som kom till Åhus för att undersöka om det fanns något roligt i huset.
 Det fanns till exempel en katt. Wolfie var lite osäker på hur rolig en sådan är. Tydligen ska man inte - hur naturligt det än må förefalla - dra katten i svansen.

 Mamma Lotta, Wolfie och pappa Christian församlade på samma bild.

 Jonatan och Wolfie är ju ganska jämnåriga. Intresset var ömsesidigt.

 Wolfie visade sig vara en försiktig general, som varken var farlig för sig själv eller för husets inventarier.
 T v undersöker han julgranen.

 Morfie och Wolfie tar en gruppbild med hjälp av spegeln.

Wolfie var mest nyfiken på de saker som Jack och Jonatan tyckte att han inte skulle ha, men att testa Jonatans duplo gick bra.

Il Professore

 Jack är en riktig plugghäst.
 Kanske inte den andraklass på Rönnowskolan där han bedriver sina skoldagar. Det som krävs där är inte mer än vad man kan klara utan ansträngning. Hans studier sker på annat håll.
 Jack läser vid fotbollsgymnasiet. Eller vilken nivå han nu kan tänkas befinna sig. Kanske är det bara högstadiet.
 En del av studierna sker utomhus, på rasterna eller på Furehov (Åhus HBKs hemmabana), och är praktiska. Den egna trädgården eller köket kan också duga för praktik, i nödfall.

 Men de flesta sker inomhus och är teoretiska. Dels med hjälp av Fifa-spelet, men också genom bokläsande. Hans bibliotek med fotbollslitteratur bara växer och växer, och Jacks ambition är att kunna alltihop utantill.
 Det behöver kanske inte tilläggas att det innebär att hans föräldrar ganska ofta blir stående och ser ut som fågelholkar, när Jack vill diskutera en eller annan omständighet i fotbollens historia eller nutid. (Något som pinsamt nog också inträffar när Jacks lillebror på liknande sätt känner behov att konversera om något obegripligt som har med Minecraft att göra.)

 Efter dessa studier kände Jack sig - möjligen något i förtid - mogen att ta ut alla tiders svenska landslag, till delar bestående av spelare som slutade spela - eller till och med gick ur tiden - långt innan Jack föddes. Han må alltså förlåtas om en eller annan spelare har upphöjts över sin förmåga eller hamnat på fel plats.
 Här är i alla fall hans uttagning:

Tomas Ravelli. 

Glenn Hysén, Olof Mellberg, Patrik Andersson, Roland Nilsson. 

Anders Svensson, Fredrik Ljungberg, Tomas Brolin.

 Gunnar Nordahl, Zlatan Ibrahimovic, Henrik Larsson. 

Manager: Tommy Svensson.

På bänken: Ronnie Hellström, Martin Dahlin, Klas Ingesson, Ralf Edström, Mattias Jonsson, Nils Liedholm, Gunnar Gren (vars smeknamn under proffsåren i Italien var just "Il Professore").

Studier av tabellställningen i de större europeiska ligorna. "PSG har inte förlorat en enda match i år, pappa!" Aston Villas blott 1-1 mot fjärdeligelaget Wycombe i FA-cupen väckte också Jacks intresse.

There be monsters

Jack och Jonatan är inte främmande för monster, i tex Minecraft. Men den här dagen fick de stifta bekantskap med en annan sorts monster.
 Och då avses varken den söta pojken i förgrunden eller hans pappa.

 Dessförinnan dock lite Läs-Bingo. "Läs med tomteluva på huvudet" ger ett kryss i översta raden, andra rutan från vänster.

Men sedan in till stan för besök hos Wolfie och hans pappa. Som sig bör hade JJ med sig en bok på visiten, som sällskapet här läser tillsammans.

 Men Wolfies pappa Christian hade också böcker. Som den här, en samling medeltida monster som fascinerade både Jack och Jonatan (och var helt annorlunda än monstren i Minecraft).

 Sedan var det dags för Wolfie att äta. Jonatan bjöd på distraktion.

Wolfie nöjd efter avslutad lunch medan morbröderna pysslar med hans saker i bakgrunden.

 Till sist var JJ - efter allt för många avstickare för Jonatans smak - äntligen hemma.
 Dags att gömma sig för snöstormen inne i det sköna, trygga, varma hemmet.

Havet 2016 (nytt år, samma hav)

Den unge och havet.

 Somliga argumenterar att ,man inte kan stiga ned i samma flod två gånger, och detsamma torde väl gälla för hav.
 Men när Jack och Jonatan kom tillbaka till havet och Äspetstranden, så var det ändå mycket som var sig likt.

Till exempel att Revhaken är en plats, som sätter fart på ben och fantasi hos små herrar, hur trötta dom än må vara när dom med våld släpats dit.

Nere vid strandkanten på Revhakens södra sida finns det lä. Och spännande stenar.

Miljön runt om Revhaken med dess små stugor är vacker och intressant för gammal och ung.

Det finns många hörn, gömslen och små stigar att utforska.

Och utsikten över Hanöbukten är hänförande, come rain or shine.

Och så finns det en brant som Jonatan älskar att klättra uppför. Han är en mycket bra klättrare som sällan tappar fästet. Fördelen med låg tyngdpunkt.
 Och som sagt: utsikten är fin. För den förälder som vågar titta på den.

2015 års sista

 2014 orkade minstingen Jonatan inte ända till 2015.
 Ett år senare är familjens lillpojke på många sätt större, och nu orkade han inte bara förbi tolvslaget, och hängde med ut och kollade nattens ovanligt praktfulla himlaskådespel,

 Här - strax efter 23 - behövde Jonatan dock liote hjälp för att hålla sig vaken.
 Sedan gick det alltså som sagt riktigt bra. Han hade också rätt så svårt att gå ned i varv när han väl var i säng.
 Faktum var att mamma somnade betydligt snabbare, lutad mot Jonatans (ganska hårda) sångkant.

När alla sedan steg upp igen vid tiotiden så var det ingen tvekan om att det nya (och än så länge oförvitliga) året hade landat.
 Gott nytt år alla, önskar Jack och Jonatan. Var snälla 2016, så ska det nog gå bra!