Utflykt med Mor

Kjugekull är berömt för sina stenblock, perfekta för s k bouldering, och sina jättegrytor. De sistnämnda var inte precis jättedjupa, konstaterade Jack med hjälp av en pinne.

o

 Till Kjugekull for Mor med sina närmaste på sin egen speciella dag. Trots farhågor om vädret var denna sista dag i maj riktigt angenäm på den här märkliga klippformationen som lutar sig över Ivösjöns branter.

 Vädret kändes varmt, regnet uteblev och bland träd och klippblock fick familjen lä för den elaka vinden.

 Jack blev väldigt upplivad - både av den spännande miljön och av historien bakom Kjugekulls tillkomst för länge, länge sedan.
 Jonatan var mera ojämn, pinnade på riktigt bra när han var på¨humör, men föredrog resten av tiden att bli buren.

Från den så kallade Utsiktshögen (anlagd av människor under oklara omständigheter för mycket länge sedan) ser man långt, ut över två sjöar, i fjärran skymtar Sanna Nielsens hemort Bromölla.

Efter denna oväntat lyckosamma och inte särskilt ansträngande utflykt fick alla sin rättmätiga belöning på torget hemma i Åhus.
 Tack vare det opålitliga vädret var kön för ovanlighets skull noll meter lång.

Mycket mycket mamma

 Idag på Mors Dag kan det vara befogat att tänka på hur mycket en mamma kan få uppleva.
 Här med Jack, ett år.

 Liten blir (lite) större.

 ...och lite trött ibland...

 Sedan kommer det plötsligt en Anka!

 Och en liten pojke blir plötsligt storebror.

 Ankan växer och tar sig upp på rangliga ben.

 Plötsligt är den en ganska stor familj med ganska stora barn - här på höstutflykt.

 Mammarollen kräver också vissa speciella insatser.

 Men då får man också världens bästa barn.

Som blir större och större, och klokare och klokare. Även om det inte alltid märks.

Mamman då? Jo, hon är nog i grunden samma mamma som när det började. Säkert klokare och mer rutinerad, kanske lite tröttare - men fortfarande världens bästa mamma.

 Som Jack säger i en av alla historierna i Jack Humla-bloggen:

 - Du är världens bästa mamma!

- Världens bästa mamma som jag har bott med...

Fotboll under mörka skyar

 Dags för fotboll igen. Himlen över Everöd växlade mellan klarblå och svart, vind och regn kom och gick och temperaturen var sällan över +10.
 Jack spelade därför fotboll med mössan på. Liksom i alla andra matcher i år.

 Åhus HBK-Tollarp 0-1. Och Åhus HBK-Degeberga 2-1.
 Och Jack visade verkligen framfötterna. Bollsäker och modig och vågar ta för sig. I andra matchens andra halvlek visade han dessutom tydliga tecken på målhunger, men de tre skott han avlossade mot mål räddades alla av målvakten.
 Nästa sammandragning sker tyvärr inte förrän efter sommarlovet.

 Vad gör en lillebror under tiden? Försöker få tiden att gå på olika sätt, till exempel genom att läsa Bamse.

 Man kan också fraternisera med barn i samma ålder. Speciellt sådana med paraply, när regnet råkade komma förbi.

Fast det här var det roligaste. Åka kana i hoppborg. 10 kronor för tio minuter kostade det och Jonatan fick verkligen valuta för mammas pengar.

Käre systerson, jag ska lära dig allt jag kan!

 När Jacks och Jonatans första systerson Wolfie äntligen kom och hälsade på i Åhus, var det Jonatan som var mest intresserad av den nya släktingen.
 Kanske lite för intresserad.
 Men när Wolfie fick ha sin pappa med, så kommunicerade han gärna med sin stora morbror.

 Mamma Lotta var också med, förstås.

 Och här poserar hon, Wolfie och pappa/morfar för den klassiska bilden Tre Generationer.

Jonatan blev riktigt uppspelt av besöket. Här i en av sina skepnader.
 Inkognito. Nästan.

Inne och ute

De två bröderna Jack och Jonatan har sina likheter. Lillebror går ofta i storebrors spår. Men det finns skillnader också.

Men en av dem vill gärna vara ute.

Den andre vill helst vara inne.

De här bilderna ger en antydan om vem som är vem.

Samma bild som längst upp? Nädå - titta en gång till! Han har faktiskt flyttat benen, Jonatan.

Fångade i Minecrafts undervegetation

Förr eller senare måste det förstås hända: att Jack och Jonatan skull snubbla in i Minecrafts värld. Två killar som är oupphörligt digitala på olika plattformar och med en mamma som är mycket serviceinriktad.

Och i början hanterade de Minecraft som föräldrarna förväntat sig: genom att bygga egna världar och besöka världar som andra byggt. Och det visade sig att dessa världar var fyllda av nya och främmande fenomen: diamond pick-axe, svärd och creepers till exempel.

Men sedan hände något oväntat. Jack upptäckte att det på You tube finns massor av filmer där man kan följa beskäftiga svenska killar i 20-årsåldern som har spelat in sina egna Minecraft-äventyr och sedan publicerat dem.

 Förtrollande, tycker pojkarna. Enerverande, tycker föräldrarna, som snabbt tröttnade på att höra unga besserwissrar lägga ut texten som om de höll på med något viktigt.

Tur att dövörat finns.

Majsöndag vid havet

Jack och Jonatan är inga riktiga friluftskillar.

Denna söndag, när föräldrarna tillkännagav att det var dags för en sedvanlig utflykt till havet och Revhaken, blev protesterna högljudda. Speciellt Jack var mycket ovillig att lämna stugvärmen.

Efter en väl doserad blandning av hot och argumentation kom sällskapet i alla fall iväg. och väl på Revhaken blev det annat ljud i skällan. Visst var det blåsigt, men det gick att hitta platser där det både var lä och sol.

Men ganska snart började det spritta i benen på både liten och stor. Så till sist blev det en riktigt lyckad stund, med (lite) salt och (mycket) sol. Och en hel del friska vindar.

Sjukdomarnas hegemoni

Lagom till sportlovet gick den här familjen in i väggen. I mer än två månader har alla fyra varit mer eller mindre sjuka, även föräldrarna som kaxigt brukar hävda att dom alltid håller sig på benen. Och att, om dom ändå blir sjuka, så låtsas dom inte om det.
 Jojo.

Sjukast oftast var Jack. Jonatan klarade sig rätt länge, men till sist hann sjukdomarna ikapp även honom.
 Här med den inhalationsmask som är de smala och igensnorade luftvägarnas bästa vän.

 Utöver att själva vara sjuka då och då slog föräldrarna nya vab-rekord. Inte bara i vabruari utan även de två månaderna efteråt, fram till påsklovet och förbi.
 Men nu är vi friska igen. Alla fyra. En hel vecka har vi varit på jobb i Malmö, jobb i Kristianstad, skola och fritids samt även på dagis.
 Nothing can stop us now.

                                              Utom möjligen en liten illasinnad bakterie eller två.

Äntligen på gräs

Jack hade längtat och längtat. Och äntligen kom Lördagen med stort F - som i fotboll.
 På grund av sjukdom hade han missat första sammandragningen i Lilla Gärdescupen, den i Åsum. Nu var det dags igen - nu i Gärds Köpinge.
 Jack var grymt taggad.

...medan lillebror var mycket tveksam till hela konceptet.
- Någon måste stanna hemma med mig, upprepade han. NÅGON! HEMMA! MÅSTE!
 Det kunde han glömma. Inte ens vilda hästar skulle kunna hålla mamma och pappa borta från årets första fotbollshelg med deras nyblivna fotbollsnörd.

Väl på plats fann sig Jonatan i det hela och observerade förstrött storebrors aktiviteter från en - nåja... - till synes säker plats.

Fast det visade sig finnas förströelse för Jonatan också. Dagiskompisen Elsa dök upp, och då blev allt MYCKET roligare.

Hur det gick på plan? Jacks lilla lag tillhörande Åhus HBK förlorade båda matcherna men visade helt andra talanger än vid motsvarande tid i fjol.
 Samma sak gäller - kanske ännu mer - för Jack. Man kan se tydliga tecken på mycket bättre teknik och självförtroende. Och massor av spelförståelse - inte så konstigt med tanke på alla matcher i den europeiska toppfotbollen som han specialstuderat och analyserat under den gångna vintern.