100-årskalas (obs: nu med nya bilder)

 28 juni var det fest i Jacks och Jonatans trädgård. Först kom partytältet, sedan kom nästan 40 gäster.
 Vem var det som fyllde år? Inte Jack, inte Jonatan, inte heller mamma eller pappa.
 Födelsedagskalaset var för deras hus, som byggdes 1914 och i år alltså är 100 år. But still going strong.

Bilder: Anna Bertram.

Fler bilder på:
http://jackjonatan.blogspot.se/2014/07/100-arsbilder.html

Jack och Jonatan deltog förstås i firandet, speciellt Jack som kallades in  som domare i den viktiga legotävlingen där sex grupper tävlade i konsten att sätta ihop lego på ett både funktionellt och kreativt sätt.
 Festen fortsatte till halvtresnåret. Vid det laget sov Jack och Jonatan gott i sina sängar. Nästa förmiddag kom en del av gästerna tillbaka för att hinna prata lite mer.
 Sedan var det över, och familjen kunde börja fira semester alldeles själva.
 Välkomna tillbaka om 100 år!

 Jo, Jonatan var också med på kalaset, men hans roll var begränsad. Här omhändertas han av moster My, som med tiden också stoppade honom i säng.

 Jack fick däremot en nyckelroll i kalasets andra tävling, den med Lego. I egenskap av omutlig(?) domare granskade han de sex lagens kreationer och lyssnade också på argumentation från olika lobbyister, som här pappas kusin Ingrid.

 Det var inte lätt att välja. Men till sist utropade Jack lag Beatles till segrare.

KL 18: Mottagning på nya trädäcket. Jack och Jonatan tyckte då att det kändes tryggast intill mamma och pappa.


Tack, Toobbe, för de nya bilderna.

Utan min surfplatta känner jag mig naken

Ja. har man bara en ipad, så behöver man ju inte mycket mer. Eller hur?
 Som synes så bekymrar sig Jack i alla fall inte över avsaknaden av kläder. Han har ju allt han behöver.

Dom andra bilderna visar vådan av att ha ett hus som man springa runt i. Det har ju familjen numera, efter tillkomsten av verandan och trädäcket.

Och när det visade sig, att bröderna kunde jaga varandra runt, runt, runt, så tyckte Jack det var väldigt roligt...







...och Jonatan också.

Knäcka koden

En gång i tiden satt en liten pojke vid namn Jack med en tidning och pekade på ett ord på fyra bokstäver. M-A-X-I.

- Maxi, sa pojken, och det visade sig att han hade knäckt koden. Dörren till bokstävernas underbara värld hade öppnats på glänt, och det tog inte lång tid innan pojken - ännu inte tre år fyllda - hade klämt sig igenom springan och börjat sin lustfyllda erövring av det nya landet.

Häromdan satt hans lillebror Jonatan och tittade på en liknande tidning, och sa glatt - ännu inte fyra år fyllda:

Maxi! Ica!

Jonatan är Jack på spåren. Allt som Jack kan, vill Jonatan också kunna.

Midsommarpojkar

Midsommar i Åhus ska man förstås gå till torget.
 Många gjorde det, bland annat Jack och Jonatan. Och många andra. Där kunde man höra på sommarmusik, dansa runt stången, titta efter bekanta i vimlet och köpa glass.
 

Jack och Jonatan gjorde mest det sistnämnda.
 Jonatan passade också på att göra gymnastiska övningar på en av trapporna vid torget.
 Det gröna i hans mun är ingen napp, utan en glassked.

Hemma bjöds det midsommarbuffé för familjen och morfar Kalle.
 Höjdpunkten var den här tårtan, Brummelisas jordgubbstårta. Tårtbotten tillverkad av Jack&pappa, resten av arbetet av Jack&mamma.
 Den var god. Förstås. Tack Bamse! (Och Jack.)

Senare på kvällen var det dags för nya gymnastiska övningar. Föräldrarna tog med Jack och Jonatan på en sväng till stranden (Täppet), och där finns ju det här utmärkta utomhusgymmet.

Titta, vad högt Jack kan klättra! Med lysande utsikt över strand, hav och himmel i den ljusa midsommarkvällen.

Trött mamma njuter av att bo i Åhus. "Det är ändå ett privilegium att bo så här, så nära stranden och havet", sa hon.

Hejdå Barret, nu ska jag bli stor

Jonatan kom till Barret i augusti 2012. Småbarnsavdelningen på förskolan Talldungen har lärt honom allt han kan.
 Bortsett från ett och annat som han lärt av Jack.

Nu är det dags att ta ett rejält kliv i barnkarriären. Idag gjorde Jonatan sin sista dag som småbarn på Barret. I augusti promoveras han till ett av dom stora barnen på Stubben.
 Dessemellan åtta veckor vilt och fritt sommarlov.

Okay, allvarligt talat: Jonatans kropp är väl inte så himla stor i augusti heller.
 Men pedagogerna på Barret har verkligen i hög grad bidragit till att hans ande har vuxit.
 Inte så himla lätt alltid. Jonatan är en liten buse med många egna idéer och en kritisk inställning till regler som vuxna hittar på.
 Men inte minst Jonna (bilden) har bitit ihop tänderna och gett honom en riktig match. Tack för det!

 

Den här fina dokumentationen av Jonatans år på Barret fick han (och föräldrarna) av dagis idag. Nu är han redo för de stora barnens avdelning.
 Förhoppningsvis kan han lära sig bra saker av dom stora, i stället för dumma av dom små. Time will tell.

Bullvägrare

- Till mellanmål på fritids fick vi macka och bulle, sa Jack.
- Jag tog bara macka, sa Jack.
- Bulle är ju inte så nyttigt, påpekade Jack.
- Och jag vill inte förstöra min kropp, sammanfattade Jack.
  Hans mamma var mållös. ("Var kommer det barnet ifrån?" frågade hon sig retoriskt.)
- Dessutom såg bullen inte så god ut, tillade Jack.
 Och då kände sig hans mamma lugnad. Det barnet kände ändå bekant.

Fotnot: barnet t h är normalt ingen bullvägrare (i varje fall inte om pappa bakat bullen). Barnet t v är däremot bullvägrare, fast kan å andra sidan äta kopiösa mängder av Pågens kanelgifflar. Och just nu även ännu större mängder av nästan vilken mat som helst.

Silhouetted by the sea

 Ja, havet ska man som tidigare meddelats inte glömma. Den som bor i Åhus har det ständigt på stenkasts avstånd. Mäktigt, magiskt, ombytligt och evigt..
 Här finns ett hav för varje sinnesstämning.
 Denna söndag cyklade JJ och deras föräldrar ner till stranden, umgicks kort med morfar och morbror/moster (som råkade dyka upp), fikade, grävde och blötte ned sig.

 Alltihopa gick på typ 90 minuter. Men det räckte för att alla skulle vara som nya efteråt.

Tjuvläsning, sa Bill. Ger resultat, sa Bull.

Jack är en kille som är pigg på kvällen (anser han) och trött på morgonen (anser alla).
 Det kan ha sina skäl. T ex hans läskunnighet och vetgirighet. Helt enkelt så är det inte sällan som han ligger och smygläser, när föräldrarna tror att han släckt och är på väg att somna.
 Häromdan avslöjades detta på ett komiskt sätt.
Pappa läser just nu Pelle Svanslös för Jack på kvällen, och på tisdagen konstaterade de att de nästa tre kapitlen skulle bli spännande.
 Nästa gång, på torsdagen (föräldrarna turas om med barnen, eller om det nu är tvärtom) var det dags för pappa att läsa om katternas allmänbildningstävling, där Måns så lömskt berättat svaren i förväg för alla utom Pelle, för vilken han i stället förberett omöjliga frågor:
 - Säg tio städer i Rumänien, och tio städer i Bulgarien, sa Måns, läste pappa.
 - Tio floder i Bulgarien, rättade Jack bestämt.
Och jo visst,.pappa hade läst fel i halvdunklet. Och hur kunde Jack veta det?
Jo, för han hade tjuvläst alltihop redan i tisdags, när han lämnats ensam i sängen. "Varför vänta? Allt genast!" tycks vara pojkens motto.

Jonatans nya ögon

 Till sist var det dags. Dags att gå till glasögonbutik. Fanns det kanske några glasögon där som kunde passa en liten 3½-åring, som behöver lite hjälp för att se klarare?
 Jonatan kanske inte kommer älska sina glasögon i början. Men han har i alla fall förstått grejen - att dom nog är bra för honom.

 Tillsammans med mamma och pappa besökte han två butiker. I den första blev familjen i stort sett ignorerad under 15 minuter, i nästa var det tvärtom.
 Där fick Jonatan en uppvaktning värdig en kung... Förlåt, "en kund" ska det vara!

 Men det finns så många glasögon! Även för små kunder!
 Vilka - om några - sitter och känns bra? Vilka ser trevliga ut?

Nja, kanske inte dom på bilden ovanför... Snarare dom på bilden till vänster!
 Dagen slutade med att butik 2 beställde hem ytterligare ett par, brunröda och med en sån där grej bakom örat som gör att man inte tappar dem så lätt.
 Dom blir det, eller glasögonen längst ned. När valet till sist är gjort, så återstår bara att vänta tills Jonatans egna glasögon med just hans slipning kommer.
 Strax före midsommar, förmodligen.

Orange is the new back

 På den tiden Jacks och Jonatans pappa bodde i Jönköpings/Huskvarna, var det i många år omöjligt att ta en öl eller en kopp kaffe intill vattnet - detta trots att städerna ligger vid tre sjöar.
 Så är det inte längre. Här tittar sällskapet ut över Munksjön från det nya kulturhuset Spira.

 Familjen bodde hemma hos pappas gamla arbetskamrat på P4 Jönköping, Karin, hennes döttrar och kaninen Dante.
 Världens snällaste, tamaste och sötaste i sitt slag faktiskt.

 I Åhus finns inte mycket till utsikt, i vätterbygden desto mer. JJJ fick skåda ut från IKHP-stugan i Huskvarna, från Karins balkonger på Hallmansgatan (där man ser ända till Omberg) och här från Stadsparksstugan.

 I Göteborg träffade pojkarna sin kusin Hugo (som vanligen bor i Stockholm) hemma hos farbror Jens.

 Sedan Lerum. Här testar Jonatan hur det är att hoppa på Caspians studsmatta.

 Och här gungar pojkarna, båda födda 2010, tillsammans.

 Mamma Jenny testar Caspians ganska färska lillasyster Elisia.

 Här Elisia, Caspian och mamma Helene.

 Nu i Landvetter. Mamma Jenny får en överdos kram från sina pojkar.

 Lillasyster i landvetterfamiljen Wilma vaknade precis när JJ skulle åka. Här är den nyvakna tösen med sin mamma (som förstås också heter Helene).

Och tack, resan gick bra, i varje fall för Jonatan - här fördjupad i reselektyr. Storebror Jack, som senaste året drabbats av åksjuka, hade en bra resdag på fredagen till Jönköping, en riktigt usel på lördagen till Göteborg och en bra igen - möjligen tack vare nyinköpta akupressurarmband - på söndagen hem till Åhus.

 I Hässleholm blev det sällskap i baksätet: storasyster Linnea följde med hem till Åhus. (Inte lika oskarp i verkligheten som på kortet, turligt nog.)