Novemberbilder

 Den store killen ovanför här - snart sex år gammal - är han som kommer smygande från sin säng till sin pappas en söndagsmorgon med öppningsrepliken:
- Pappa! Vad är tre gånger 66 plus 15?
- Varför frågar du det?
- Jag vill kolla hur bra du är på att räkna.

(Fortsättning följer, på det här stället, Fast inte  just nu. Vem som räknade bäst får avslöjas en annan dag.)

Hans lillebror - till höger här - är också en luring. Mer om det längre ner.

 Det här är egentligen bara en samling bilder från november som kanske inte letat sig in på bloggen än.
 Men om ni undrar, så kom Jack tillbaka till skolan idag, och Jonatan till dagis. Efter ungefär en veckas frånvaro och två olika blandade förkylningar.

 Under tiden har någon passat på att bygga om pojkarnas hem, fast den här gången enbart på utsidan.
 (Under några dagar gapade det bara ett stort hål utanför ytterdörren här. Turligt nog ramlade ingen själv däri.)

Och här har mamma Jenny fått besök på jobbet av två små sjuklingar. En rutinerad mamma låter sig dock inte störas i arbetet.
 Hur samma konstellation ser ut hemma - se nedan!

En scen ur hemlivet:
Jenny: Aj, Jonatan, nu slog du mamma!
Jonatan: Förlåt, mamma!!
Jenny: Oj, vad fint av dig att säga förlåt!
(Jonatan: ler förtjust. Slår mamma igen. Dock utan att säga förlåt.)
Jenny (till barnets far): Det är i alla fall ett steg i rätt riktning!

Clark Kent, Harry Potter eller John Lennon

 

Nå, vad sägs om detta söta lilla ansikte prytt med ett par glasögon?
 Det finns ju så många fina förebilder. Superman, Boy Wizard och King Beatle.
 (Nä, syrenerna blommar inte på riktigt just nu. Dom bara råkade dyka upp.)

 Jo, för Jonatan var på synundersökning häromdan.

Och doktorn ansåg sig kunna fastslå att han är översynt, 4 enheter, vad det nu innebär. ("För oss skulle det vara mycket, men inte nödvändigtvis för ett  barn".)
 Inte så ovanligt bland tidigt födda barn. Och har inte synen förbättrats märkbart vid nästa test, i vår, så bör han ha glasögon, sa hon.
 "Han måste anstränga sig mycket mer för att kunna fixera blicken på nära håll, och det är jobbigt för honom."
 Så där har vi kanske förklaringen på att Jonatans ögon så ofta bara är halvöppna och liksom kisar mot världen. Hittills.

Ack, den sprack, vår almanack (sa Jack)

 

59 januari, någon?
 Jodå, datumet finns. Fråga bara Jonatan.

Pojkens sifferfascination måste förstås till sist leda honom till husets almanacka, den som är köpt på Tate Modern i London och - vanligtvis -  hänger på en köksvägg..

Men Jonatan var inte nöjd med de ganska alldagliga datum som hängde där.
 Typ 5 november. Och, dagen därpå, oerhört förutsägbart: 6 november.
 Så ville Jonatan inte ha det. Han tog en stol och klättrade upp på möbeln under almanackan och började experimentera.
 Men den möbeln får man inte klättra på, för då riskerar den att välta.
 Så almanackan får numera ligga på vardagsrumsbordet så länge den här manin pågår. 

 

 Jack då... Vad tyckte Jack?
 Jo, Jack tyckte väldigt illa om den anarki som utbrutit i tideräkningen. Men hans försök att prata lillebror till rätta gav inga resultat.
 "And if you can´t beat them, join them!" Jack har ju ändå inga problem att veta vilket datum det egentligen är.

 (Det är möjligt att Jonatan också vet det. Den killen har koll på överraskande mycket.)

 Så tills vidare får familjen ge sig till tåls med 59 november och liknande datum.

För vackert för att vara sant

Ännu en novembersöndag dök upp och var för vacker för att vara sann.
 Havet låg som en spegel. Solen brände och värmde i dubbel upplaga: på himlen och i vågorna. Termometern visade ett tvåsiffrigt tal.
 Då gäller det att passa på att njuta, för när man minst anar det kommer vinterstormarna och förvandlat stranden till något helt annat.
 Och, jo, det var nog sant.

Hej Stockholm

 

 När Jack var liten, var han jämt ute och åkte tåg med sin pappa.
 Nuförtiden händer det inte så ofta. (Och det är kanske tur det, eftersom Jack har kommit till den ålder där man börjar känna av åksjuka..)
 Men denna helg for dom i alla fall till Stockholm, Jack och pappa.
 På bilden t h ses Jack vänta på tåg i Hässleholm.

 Här har Jack kommit till Nässjö, Men vad bryr man sig om det, när man är är mitt i Bamse?

 I Stockholm finns det många färdsätt...
Jack testade tunnelbana, buss, tvärbana/spårvagn (bilden under) och... det mest oväntade: Färja!
  Den gick från Norra Hammarbyhamnen till Hammarby Sjöstad och tar bara fem minuter. (Bilden till höger.)

I Stockholm träffade Jack: Pappas kompis Lasse (det är han som bor i Norra Hammarbyhamnen). Pappas kusin Toobbe, dennes fru Anna-Lena samt deras son Magnus, Jacks syssling. Det var dit dom åkte tvärbana (med lite hjälp av t-banan).
Och så storasystrarna Lotta och Lina, vid en fika på Il Caffé på Söder, inte långt från Nytorget där Lina bor.
 Sedan blev det tåg hem till Skåne igen. (Kan man hoppas, detta skrivs i Småland.)

Den nyaste Jediriddaren

"Learn you must".
  Kompisen Vincents tv-spel om Lego Star Wars fick Jack att få upp vittringen. Nu är det George Lucas originalverk som spelas på hans hemma-tv. Ikväll var det dags för "Return of the Jedi", och det lyckliga slutet där Darth Vader återvänder till Den Ljusa Sidan och Han Solo och prinsessan Leia pussas.
 Nu vill han se filmerna 1-3 också, och det ska han väl få, men kanske inte förrän efter sin födelsedag. (De finns nämligen inte i hemmet.)
 Ibland blir det otäckt, och då rycker mamma in och förklarar. Jack och mamma underhåller sig också med att prata på Yodas uråldriga vis:
"Borsta tänderna du måste."
 Pappa har börjat damma av den kompletta samlingen Harry Potter (aldrig använd), och hoppas att Sagan om Ringen-trilogin, filmer och böcker, inte heller år så långt borta.
 Sedan har föräldrarna lärt Jack allt dom kan.

 Resten får han lära sig själv. He must.

"Man skadar alltid den man älskar"

- Mina damer och herrar, ropar Rikard Olsson, här kommer något ni aldrig kommer att se eller höra igen!

Jojo. Vad vet han? Inget om YouTube i alla fall. Några år har gått och vi har verkligen sett och hört det igen.
 Inte en utan hundratals gånger.

Och apropå YouTube, så vet man inte om man ska skratta eller gråta, när man hör Jonatan glatt (och även ordagrant och tonsäkert) sjunga:
 "Spring för livet om det är dig kärt,
 slå tillbaka, det är inget värt"

Jojo igen. Det ska han säga (sjunga), För att inte tala om några andra rader som han sjunger med i precis lika vackert:
"Man skadar inte den man älskar, som du faktiskt säger att du gör."

Det ska komma från en ung man med alldeles för stor fallenhet för mer eller mindre medvetet våld, främst mot storebror och mor. Ovanan att springa och slå på små dagiskompisar när dom råkat börja gråta, verkar äntligen ha upphört.

Nytta i Malmö, nöje i Lund

 Jonatans (och hela familjens) vecka rivstartade. 6.45 lämnades Jack på fritids, 8.30 satt övriga tre på Skånes Universitetssjukhus i Malmö, när de kallades in till logopeden Maria.
 Hon ville veta hur bra Jonatan är på att forma olika ljud så här två år efter att hans gomspalt (hålet mellan svalg och näsgång) opererades ihop.
 Ganska bra, tyckte Maria att Jonatan var, men det var uppenbart att han fortfarande har svårt med de ljud som man formar längst fram i mun. Det kommer sannolikt att lösa sig med tiden, trodde Maria, och det tror Jonatans föräldrar också. Dom vet hur mycket han tränar.
 Efter banan- och kaffepaus var det dags för besök hos hals- och öronläkaren Malin, som tyckte att Jonatans svalg så bra ut. Smalt men inte så det skrek.

Klockan 9.45 var dom klara, och då passade Jonatans föräldrar på att stanna till i köpcentrat Nova utanför Lund, där de ägnade mycket tid åt att inte köpa saker.
Men fikat var bra.
Jonatan roade sig, som synes, med det som stod till buds. Och det var ganska mycket, det.

Sunday on the beach

 Egentligen skulle dom bara ner till Äspet för att kolla att ingen tall blåst omkull över morfars hus. (Det hade dom inte.)
 Men när man ändå var så nära havet.

 Jack var pigg, men Jonatan var trött. Kanske var det en gryende förkylning, kanske bara baksmällan efter två dagar firande.

 Men så bröt solen genom molnen, och då blev det lättare att vara glad.

 Hallå, havet!
 Jack fångad mitt i en rörelse. Man kunde tro att han kastar saker ut i vattnet, men så var faktiskt inte fallet.

- Men tänk om vi trampar på mormor, mamma!
- Då blir hon nog bara glad.
 Jack och Jonatan på upptäcktsfärd över Åhus minneslund. Det var ju ändå allhelgonahelg och det var hög tid att ägna döda far- och mormödrar en tanke.

"Sunday on the beach" hette en låt som man fick gratis med Bildjournalen 1968. Artisterna var The Hounds.

Greve af Choklad

Ibland ser Jack ut som en medeltida greve, eller något ur operetternas värld. Han kommer nog att klä i skägg och mustasch när han blir vuxen.
 Eller så ser han bara ut som det han faktiskt är: en lovledig kille i pyjamas, som smörjer kråset med resterna av pappas muffinsbak.
 Smask!

Öronpatient

 Jonatan har varit öronpatient sedan födseln. Var sjätte månad är han på hörselkontroll och besiktning av de två plaströr han har i sina trumhinnor för att underlätta hörande och välmående.
 I torsdags var det dags igen. Sammanfattningsvis kan man säga att det inte är så lätt att kontrollera Jonatans hörsel, eftersom patienten inte riktigt förstår vad han förväntas göra, alltså signalera på olika sätt att han hör de toner som sköterskan utsätter honom för.
 Resultat: ojämnt. Det var bättre förra gången, men då var å andra sidan timmen tidigare och Jonatan piggare.
 De två plaströren satt också som dom skulle. Doktorn beslöt 'ändå att det är dags för att rutinmässigt byta dem, fast vid nästa besök, i april nångång.
 Då blir det operation, Jonatans första på rätt länge.

Apropå patient, så betyder det ordet på engelska ju "tålmodig". Det var Jonatan rätt länge, men till sist tog tålamodet slut, när väntetiden blev orimlig på öronkliniken, Som var helt tom, delvis nedsläckt och där alla (andra) verkade vara på väg hem.
 Till sist kom Jonatans tur, och så fick han också åka hem.

Nya paket för Jonatan

På lördagen var det äntligen dags för kalas. Nya paket. Och gäster.
 Först av gästerna kom morfar, som fick ett varmt mottagande av dottersönerna.

Kalle, Peter, Göran, Inga-Maj och Jonas provsitter möblemanget i husets nya rum, Verandan.
 Den fick godkänt.

Dags att äta. Först mackor, pizzabitar och öl och annan dricka.
 Därefter vetebröd samt äppelkaka med glass serverat med kaffe.

My och Philippa tittar på när Jack och Jonatan i-paddar.

Här öppnas det presenter. Carina, Philippa och mamma Jenny övervakar medan Jack och Jonatan undersöker vad som fanns i paketen.

Jack och Jonatan var nöjda med kalaset. Om en dryg månad är det dags igen. Då är det Jack som fyller sex år, och då ska det bli kalas både på lördag och söndag, har Jack bestämt.