Jack är modellen

 På en chartervecka kan man, med all ny teknik, hinna knäppa en hel del kort, om man har med sig en kamera och tre mobiler.
 Knäppa kort blir det gott om. Och några snygga. Det går inte att undvika.

 Fyra nyanser av blått.
Himlen är blå, och havet också, men blåast av allt är nog Jack ändå!

Jack poserar villigt för mammas slutserie strax innan bussen ska gå från Kalyves. Ett namn värt att lägga på minnet.
 (Kalyves alltså. Jacks namn minns ni väl redan.)

Varma och soliga hälsningar från Kreta

En vecka på Kreta var vad Jack och Jonatan behövde. Även om förutsättningarna inte var de bästa.
 Tre av familjen åt penicillin mot halsfluss, bröderna och mamma. Möjligen påverkades deras ork, men deras humör var det oftast inget fel på.
 Inte på Kreta, hotellet, orten, havet, solen, himlen, maten och allt det andra heller!

J&J är inga badhjältar, på det sätt som deras storasystrar var redan som små kryp (den äldsta kröp bokstavligen ner i havet sin första sommar).
 De är mera som sin pappa. Nja, kanske inte riktigt så fega,
 Bara försiktiga.

 Här badar Jack med sin mamma.

Och här vandrar Jonatan i vattenlinjen med sin pappa.

 Jack och Jonatan är ju vana vid havet sedan sin födelse. Men eftersom de bor vid iskalla Hanöbukten är det inte ofta de fått chansen att bada i vågorna på det här sättet.

Jack älskade att springa längs vattnet, och att utföra någons sorts dans i vågorna just när dom bröts.
 (Han hade inte varit Jack om han inte också förvandlat detta till en tävling med komplicerad poängräkning.)
 Här i en kombination av båda sakerna.

Här är det Jonatan som badar i mammas armar. Han må vara en liten tok, men i vattnet tog han det ganska försiktigt. (Utom när han av misstag välte i strandlinjen och översköljdes av en våg - inte så mysigt.)

En dag när vågorna var måttliga vågade Jack sig på att segla badmadrass med mammas hjälp.

Så här föredrog Jonatan att hantera havet. Då njöt han också, på sitt sätt.

Som en upptäcktsresande som just nått fram till ett trevligt vattenhål kollar Jack in omgivning, horisont och meny. (Ölen är inte hans.)
 Restaurangerna i den lilla men mycket trevliga hålan Kalyves intill Chania var mycket bra, trevliga, prisvärda och barnvänliga.

Eftersom restaurangen nästan alltid hade havet på ena sidan och en väg på den andra blev måltiderna dock inte så idylliska som föräldrarna kunde önskat.
 Jonatan var alltid på väg någonstans. Oftast ett farligt ställe.

Så här säg själva hotellanläggningen ut: mitt i byn, mellan huvudgatan och havet, perfekt lokaliserat. Trevligt, bra utrustat och välskött, men ingen lyx alls. Ett bra ställe för en liten barnfamilj som Jacks och Jonatans.

I smyg

 Som sagt: Det är siffror som gäller för lillebror. Riktigt vad han ska ha dom till vet vi inte än. Än så länge nöjer han sig med att njuta av deras form och ljud (så gott han nu kan uttala dom). Att höra pappa räkna 1 till 100 är nästan det roligaste som finns.
 Bokstäver intresserar honom mindre. Men böcker börjar göra det. Allt som oftast kan man hitta unge herrn på golvet (förstås) nånstans, under ivrigt studie.
 I smyg.

Det här är storebror, under en attack av tossighet. De nya streptokocker som upptäckts i hans hals (med ny penicillin på köpet) verkar inte drabba honom lika hårt som den förra omgången för tre veckor sedan.

Snabbare än sin egen kastrull

 Ibland är verkligheten så snabb att inte ens dagens moderna kameror hinner med.
 Se bara när familjens egen Hare Krishna-orkester vispar med husgeråden och framställer ett överjordiskt väsen.
 Då går det undan, som kolibrins sägenomusade vingar ungefär.
 Och som synes vill orkesterledaren vara anonym.

Inga kommentarer! Inga fotografier!
 Orkesterns presschef är stenhård mot alla media som belägrar medlemmarna.

Läsa och njuta

En stund av njutning. Senaste numret av Bamse har just anlänt, och Jack väljer att läsa det i den här ställningen.
 Helt spontant,
 - Det är din son, sa hans mamma när hon fick se den här bilden. Fotografen vet inte om det är en komplimang, men tror att det är sant i vilket fall.

The loneliness of the long distance runner

 Frågan är vad det är som driver Jonatan. Kanske är det horisonten han jagar. Än så länge förgäves.
 För när Jack tränade fotboll, och föräldrarna stod och kollade samt småpratade med andra föräldrar, så gav Jonatan sig ut på egna äventyr.
  Till synes utan att se sig om. "Don t look back."

För att ha korta ben och små kliv, så tillryggalägger Jonatan ändå långa distanser. Han pinnar på. Som om det inte fanns några faror i världen och som om alla vägar leder hem.
 Och så är det ju, när man har en pappa som smyger 50 meter bakom och har uppsikt.

Fotnot: "The loneliness of the long distance runner" är en novell av Alan Sillitoe från 1959, den filmatiserades 1962.

Music maestro

 Jonatans musikintresse är stort. Han älskar att sjunga i badet (och på andra ställen) ihop med storebror. Han älskar att sitta vid YouTube och med hjälp av diverse knappar misshandla favoritlåtarna på ett sätt som gör storebror vansinnig.
 Och så gillar han sina gamla musikmaskiner, som efter att ha varit bo9rtglömda ett halvår, plötsligt gjorde comeback häromdan.
 MYCKET (o)ljud blir det. Speciellt om man spelar alla på en gång.
 Vår lille Robert Wells...

Korgboll

 

 Ja, för en liten anka finns det inga gränser. Inget i världen saknar möjligheter.
 Man kan ha roligt med nästan vad som helst, om man bara har det rätta sinnelaget-
 Visserligen vill man helst ha mammas I-pad eller pappas dator eller Jacks tågbana. Men om inte det går för sig, i alla fall inte just nu.
 Då gäller det att se tingens potential.

 Att man kan ha hur roligt som helst med en tom tvättkorg, vet ju alla.
 Men ganska få vet hur extremt många roligheter som döljer sig i detta till synes triviala föremål.
 Det allra roligaste(om än aningen farligt) är förstås att gå runt med den över huvudet.
 Men man kan också rulla runt den i köket. Dess bana är svår att förutsäga men lätt att glädjas åt.
 Försök själv, om du finner tillvaron trist nångång. Jonatan hjälper gärna till.

 

Allt detta utspelade sig - som synes - på den tiden då Jonatan inte ännu hade en röd haka, alltså före den tråkiga incidenten i rutschkanan på dagis.

Familjens sekr

Jacks familj har en egen sekreterare, ständigt redo att anteckna det som man behöver komma ihåg och räkna ut det man behöver veta. Det är väldigt praktiskt.

 

Och den personen är förstås -. som kanske framgår av bilderna här, ej arrangerade - Jack.

Fotnot: Jack har en storasyster, som när hon skulle förklara vad hennes nya jobb som borgarrådsekreterare gick ut på, sa så här: "Det är både pol sek och pol sak."

Den unge och havet

Jack skippade fotbollsträningen idag på grund av ett insektsbett som fått hans vänstra hand att svullna upp och värka.
 Men vid Revhaken kunde han inte motstå Hanöbuktens pockande, lockande dragningskraft. Han måste bara ut och skutta på stenarna tillsammans med pappa, till sist nådde dom det som Jack döpt till Vändstenen.
 Inte samma som förra gången, Den här var perfekt.

En tankfull Jonatan med boll och svensk flagga får symbolisera en annan inställd fotbollsfest.

Medicinhjälten

Den sista dosen penicillin står och väntar härom morgonen. Jack har varit fantastiskt duktig på att ta sin medicin, alla 30 doser, och nu är han frisk.

Och kan - nedre bilden - både återuppta sin hemmaträning i fotboll, och posera som bara Jack kan.

Blue boy

Spännande möte vid hemkomsten.

Ett fall av JAB

 Ungefär samtidigt som storebror Jack slutade med penicillinen efter sina streptokocker med scharlakansfeber, var det dags för lillebror Jonatan att få ett utbrott av mera traditionell förkylning. Snuva och en skrällig hosta och nedsatt matlust.
 Men humöret är det inget fel på. Och tro inte att den lille pojken fick stanna hemma i sin sjuksäng.

 Nej, i stället fick han för andra dagen i rad följa med till SR Kristianstad och där ambulera mellan en mamma, som försökte jobba lite, och en pappa, som också försökte.
 Som tur är saknas det inte nöjen på radion.
 T ex alla de små askarna i mammas chefsrum, som man kan placera ut i formationer. Och - förstås - räkna: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, ÅTTA... och (n)IO!
 Eller den härligt farligt branta trappan till nyhetsredaktionen. Den klarar man om man bara kramar hårt om mammas mobiltelefon!

En ljuvlig vy på radions trappa. 1-2-3, räknar Jonatan förtjust på verkstadens dörrar på andra sidan gatan.

Jonatans 1-2-3-100

 När man är ute och går med Jonatan, så händer det ofta att han förtjust pekar ut något han upptäckt i omgivningen.
 Eftersom hans tal är aningen grumligt, så är det inte alltid den vuxna direkt förstår sammanhanget.
 Med stor sannolikhet är det dock en siffra pojkens falkblick urskilt nånstans. "Ugo" eller "åtti" kan det till exempel vara som han fått syn på.
Så följaktligen är det inte så konstigt att Jonatans favoritbok är den här, köpt på en bokrea åt Jack (som dock vid det laget hade kommit längre i siffrornas värld än Ellen och de andra barnen i boken).
.Om den boken är följaktligen konkurrensen måttlig.

Om den här maskinen är den desto större, Ibland måste dess ägare vara med för att stifta fred.

Comeback på gröngräset

 Jack har missat två träningar i rad pga sjukdom, men i går var han tillbaka på fotbollen hos Åhus Horna IF.
 Roligt, tyckte Jack, och (förmodligen) de flesta av de andra mer än 30 sexåringarna som brukar tillbringa en timme här varje lördagsförmiddag.
 Fyra-fem olika moment tränas av de beundransvärt tålmodiga ledarna, innan de släpper loss sina små adepter i tio minuter långa matcher.
 Ganska underhållande små tillställningar, tycker föräldrarna, men knappast fotboll med stort F.
 Huvudsaken är ju att alla har roligt.

Pojkar på party

 Födelsedagsbarnet hette Sandgren. Ingen släkting. Men Jack och Jonatan hängde ändå med på festen. Här sitter de i Maglehems Bygdegård medan gästerna festar för fullt i bakgrunden.
 Bröderna fann sysselsättning, var och en på sitt sätt. Här sitter Jack och författar en hyllning till Marie, 50.
 Jonatan uppvaktade Ebba, sju månader, på ett uppseendeväckande sätt. Ibland sparkade han runt på balgolvet med hennes boll, och ibland överräckte han den till den lilla damen (ganska överraskad men nöjd med uppmärksamheten).
- He´s a charmer, sa festens mest långväga gäst, globetrottern Valerie från NY och LA.